Dec. 08, 2013

tjenare nu är jag tillbaka. jag vet att jag har varit borta ett bra tag, det är lite för att jag har en gör jobbig hosta den är inte över än. det är lite som en bergochdalbana med den här hosta för ibland så är gör jobbig som håller på nästan hela tiden och vissa gånger som det känns som att det är en stor eller att det är små klor som verkligen skär i halsen men själva den bitten är nästan borta som tur är men den kommer ibland men inte lika ofta. den andra anledning är att jag 2 bröder som jag ska köpa julklappar till jag vet bara vad jag ska den ena men den andra brorsan är lite svårare.


jag såg på idol i fredags. jag hejade på Elin men tyvärr så vann Kevin. Elin är så himla bra. jag hoppas att Elin fortsätter med sin karriär som dem andra gjorde tvåer har gjort.

jag har jätte god nyheter till er som är the mortal instruments fan, filmen har äntligen kommit till swefilmer och nu är det bara två veckor kvar till den kommer på dvd. jag har sett filmen på swefilmer minst 6,7 gånger den är ju den bästa filmen jag någonsin har sett

apropå filmer jag har sett filmen Carrie den var väldigt äckligt men också väldigt bra jag ska inte säga för mycket för er som inte har sett den men jag ska säga att den här filmen är inte för såna som inte gillar blod.

jag har nu gjort mina sista vecka på praktiken, nu är bara två veckor kvar till jullovet jag kan inte fatta att det har gått så fort. snart är nyår också jag har lovat mig själv starkt att i år ska inte mitt nyårs firandet vara lika hemsk som den var förra året. förra årets nyårsafton var den värsta jag har varit med om.

det börjad med att min kompis tog med mig till en av hennes kompisar som bor i kronoparken. det var menat att vi skulle ta bussen men vi bar tvungen att vänta i en halv eller en timme på bussen så vi bestämde att vi skull gå till kronoparken från rud. så vi gick ditt vi var framme runt halv tio och var där och hängde där ett tag. vi skulle ta buss linje 1 till stan som gick 20 i tolv. varje år har Karlstad kommun anordnat fyrverkeri show på sandgrundsudden och jag hade väntat i 3 år på att se showen och jag var så förväntans full på det. när vi var några meter från hållplatsen så såg vi bussen åka förbi. vi båda började springa som fullt mot universitetet hållplats för att se om vi kunde hinna före den ditt men det gick ju åt Pippan. jag kollade buss tabellen och kollade på nästa buss till stan. det var bara tio minuter kvar. jag insåg att det var försent, efter sekunder efter sekunder kom det tårar ur ögonen. när det tillslut bara var en minut så blev jag så jäkla besviken att jag grät, jag verkligen grät för att jag firade nyår på en hållplats och för jag hade längtat så på den här showen så länge. det var första gången i hela mitt liv som stört grät på nyår.

årets första nästan till snöstorm, jag älskar det.




så här ser det ut nu på gården. är det inte vackert. jag älskar när det snöar som det nästan är storm ute.

det var allt

syns nästa gång




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0